Poveglia: Spökön i Venedigs lagun

Poveglia är förmodligen den läskigaste ön i Italien Foto: stock.adobe.com/ImagoDens

Från vårt redaktionella team

Bara några kilometer från Venedig ligger en ö som inte passar in i den romantiska bilden av lagunen: Poveglia. Övergiven, övergiven, förbannad?

Det som idag ser ut som en övervuxen Lost Placevar en gång en plats för död, lidande - och rädsla. Det är officiellt förbjudet att resa dit - ön står under statlig kontroll. Den som ändå reser dit gör det olagligt eller med något av de få specialtillstånden. Kustbevakningen patrullerar regelbundet.

En plats med ett tungt arv

Militärsjukhuset på spökön Venedig
De rostiga sängarna från militärsjukhuset står fortfarande kvar
Foto: stock.adobe.com/ James/Wirestock

Poveglia ligger mellan Lido di Venezia och inloppet till hamnen i Malamocco. Ön är bara cirka 7,5 hektar stor - och ändå har den mer historia än många venetianska palats. Den var bebodd redan på medeltiden, men föll gång på gång offer för katastrofer och politiska oroligheter. I århundraden har ön haft ett rykte om sig att vara en katastrof - och det började med pesten.

När den stora pesten drabbade Europa på 1500-talet blev Poveglia ett karantäncentrum. Den venetianska republiken hade insett hur farlig handeln med Orienten kunde vara - och lät isolera potentiellt smittade människor på öar som Poveglia. Tusentals dog här, ofta i massläger, utan medicinsk hjälp och långt från sina familjer. De begravdes på plats, kropparna brändes - eller lämnades helt enkelt liggande. Enligt lokala fiskare gräver man än idag ibland upp människoben i den leriga marken.

Rundresa i Venedig

De utstöttas Lazzaretto

På 1700-talet förklarades ön officiellt vara en "Lazzaretto nuovo", ett slags hälsocentral för människor som drabbats av epidemier. Alla som kom från misstänkta områden - som Mellanöstern, Nordafrika eller södra Frankrike - togs emot här. Några av de byggnader som uppfördes då står kvar än idag: karantäncentralens huvudbyggnad, klocktornet på den tidigare San Vitale-kyrkan och några ekonomibyggnader.

En minnessten restes 1793 - med den latinska inskriptionen: "Ne fodias - vita functi contagio requiescunt""Gräv inte - här vilar de som har dött av infektion". Mer varning än tröst.

Visa

Ett kapitel från dårhuset

Som om det inte vore dystert nog blev Poveglia återigen skådeplats för mänskliga tragedier under 1900-talet. Från 1922 till 1968 drev staden Venedig en psykiatrisk institution här. Vad som exakt hände bakom murarna finns inte dokumenterat - men lokala historier berättar om övergrepp, experiment och lobotomier. Legenden säger att en läkare förlorade förståndet och kastade sig ut från tornet. Är detta sant? Det är det ingen som vet. Men bilden är minnesvärd.

Sedan sjukhuset stängdes 1968 har ön fallit i förfall. Byggnaderna står tomma, fönstren är trasiga och träd växer genom takstolarna. Det är officiellt förbjudet att beträda ön - inte bara på grund av rasrisken, utan också på grund av dess rykte: "Isola dei Morti", som vissa kallar den, anses än i dag vara förbannad. Paranormala TV-team har besökt den och YouTubers har smygfilmat den. Men den morbida fascinationen förblir vag.

En misslyckad försäljning

År 2014 försökte den italienska staten hyra ut ön på auktion - i 99 år. Lägsta bud: 10.000 euro. Det var ett experiment, ett försök att uppvärdera en problematisk plats. Men när entreprenören Luigi Brugnaro (senare borgmästare i Venedig) erbjöd 513 000 euro tackade staten nej - för lågt, för liten potential. Samtidigt hade initiativet Poveglia för alla ("Poveglia för alla") i syfte att bevara ön och göra den tillgänglig för allmänheten. Hittills har det inte blivit något av det.

Vad återstår?

Poveglia är fortfarande en plats för skräck - och spekulationer. Historikerna ser den som ett minnesmärke mot glömskan, turisterna som en förlorad plats med gåshudsgaranti. För venetianarna själva är ön dock framför allt en sak: en blind fläck i lagunen. För nära för att ignorera. För mörk för att önska den tillbaka.

Visa

Kommentarer

sv_SE

Upptäck mer från la bella vita club

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa